Familjehem berättar

MIGUEL & HELENA: “Berikar hela familjen”

– Vi kände att vi hade så gott om tid och att vi ville dela med oss av vårt liv till någon som inte hade det så bra. Vi tycker att vi har ett tryggt hem med en stark gemenskap både inom familjen och med släkten. Naturligtvis var vi oroliga för vad det skulle innebära att få in en helt ny familjemedlem med annorlunda vanor och rutiner. Och tänk om barnet inte skulle trivas hos oss?

– Det var jättebra att få utbildning genom FamiljeResurs. För oss öppnade sig en helt ny värld, och vi fick mycket ny kunskap att fundera över. Hur det har varit hos oss sedan vårt extrabarn flyttade in kan bäst beskrivas som att vi åker berg-och-dalbana. Periodvis är det kämpigt, bland annat på grund av att barnet har svårt i skolan och slits känslomässigt mellan sina två familjer. Sedan händer något som gör att vi åker upp ur dalen ända upp till höjden.

– Det har varit oerhört berikande för vår familj att få vara delaktig i en annan människas liv och att känna att det vi gör betyder något för barnet och dess familj. Att ha ett så tätt samarbete med FamiljeResurs har hjälpt oss många gånger. Det är skönt att kunna ringa bara för att prata av sig eller för att få råd i en enkel vardaglig situation som kan bli komplicerad eftersom vi inte fostrar vårt egna barn.

Miguel och Helena bor på landet tillsammans med sina två barn som är 10 och 14 år.

 

 

LENA & PETER: “En lyckad matchning”

–Vi såg annonsen i tidningen och tyckte att det verkade intressant. Vi har tidigare varit familjehem för olika kommuner och ville pröva ett annat sätt att vara familjehem på.

– Våra barn ville inte att vi skulle ta emot någon i samma ålder som dem. Vi genomgick utbildning och utredning och fick sedan vänta ganska länge innan ”rätt” förfrågan för vår familj kom. Det märktes att FamiljeResurs lärt känna vår familj bra, för matchningen blev verkligen lyckad.

– Vår familj lever sedan två år tillbaka tillsammans med två extra barn. De var 3 och 6 år gamla när de kom till oss. Barnen har det egentligen aldrig varit några stora bekymmer med. De behöver, som alla andra barn, en lugn och trygg tillvaro med mycket närhet, kärlek och rutiner. Naturligtvis är det påfrestande ibland, men med vilka barn är det inte det.

– Våra stora barn tycker ibland att extra barnen tar för mycket tid av oss. Ibland får vi dåligt samvete för det. FamiljeResurs har varit ett fantastiskt stöd för både dem och oss. De har hjälpt oss att förstå alla våra olika känslor och gett oss redskap för att hela familjen ska må bra.

– Det jobbigaste har varit barnens föräldrar. De ville inte att barnen skulle placeras i familjehem. Från början försökte de hitta alla möjliga fel på vår familj. De ringde ibland flera gånger om dagen. Barnen blev förtvivlade och vi blev både arga och ledsna. Då var det skönt att kunna ringa till FamiljeResurs och bara prata av sig.

– Just nu har vi en bra period. Våra barn tycker att det är roligt med våra extra barn. Föräldrarna börjar acceptera oss och umgänget fungerar bra. Vi njuter av den här perioden, med vetskap om att det kommer att svänga många gånger.

Lena & Peter har varit familjehem under många år. De bor på landet tillsammans med de egna barnen som är 12 och 15 år gamla. På gården finns hästar, hundar och katter.

 

 

KARIN & ROBERT: “Som att dansa hambo”

– Karin, det var FamiljeResurs som ringde. De undrar om vi kan ta emot en 13-årig flicka inom några dagar. Socialtjänsten vill träffa oss redan i eftermiddag. Så började vårt första uppdrag som familjehem. Robert och jag hade inga hemmavarande barn längre och kände att vi ville hjälpa till på något sätt.

– Vi tog emot vårt extrabarn redan dagen efter. Hon var blyg, vi var blyga, men det gick förvånansvärt bra redan efter några timmar.

– Första dagarna minns jag att vi ringde till FamiljeResurs flera gånger om dagen. Vi hade tusen frågor om det mesta. Det var skönt att bara få prata av sig om alla känslor som väcktes inom oss. Det var tänkt att vårt extrabarn skulle stanna hos oss några månader. Hon blev kvar hos oss under tre år.

– Det var en känslomässigt trasig och trött liten varelse som kom till oss. Ingenting fungerade som det skulle. Stor frånvaro i skolan, struliga kamrater och konflikter med de flesta vuxna som fanns omkring.

– I början fanns vi bara där, ställde inga krav, tog bara om hand och gav värme. Till sist kände vi att en viss anknytning fanns där mellan oss. Då började den verkliga utmaningen. Vi kämpade och slet tillsammans för att vända den negativa spiralen. Det var som att dansa hambo, två steg framåt och ett tillbaka. Till slut blev stegen bakåt allt färre och vår vardag med vårt extrabarn började likna vilken vanlig vardag som helst.

– Det var en stor sorg, men samtidigt en enorm glädje när ”vår” flicka skulle flytta hem till sin mamma igen. Vi fick stort stöd av FamiljeResurs att ta oss igenom den smärtsamma processen. Idag har vi kontakt med både flickan och hennes mamma. Det känns fantastiskt att vi faktiskt varit en del i att en familj fått hjälp att bli en familj igen.

 

Bilderna är arrangerade. Foto: PerFriberg.Net